Karisma del 3
”De
skulle bara ha pengarna på ett konto så det skulle se bra ut”
Grundaren
Thomas Ardenfors hade en dröm. Att efter en amerikansk förebild skapa ett
Dreamcenter i Stockholm, med häftig kyrklig verksamhet, där vilsna ungdomar, ljumma
kristna och uteliggare kunde fångas upp och omslutas av Guds kärlek inom ramen
för en helhjärtat engagerad församling.
2002 blev hans
dröm verklighet. Men drömmen hade en prislapp på 9 541 000 kronor om året. I
”Dokument Karisma” har Dagen berättat om uppblåsta besökssiffror, manipulativa
predikningar som skulle locka till att skänka tusentals kronor till
verksamheten och om Stockholmspolitikernas ”svek” mot Stockholm Karisma Center.
Det här är tredje delen i Dagens berättelse om den goda församlingen Karisma
och dess väg till konkurs.
Lånen
Efter avslaget
från Stockholms stad och fiaskot med satsningen på "Kingdom Builders"
är ledningen trängd. Underskottet gapar som ett stort svart hål i verksamheten,
samtidigt som de löpande utgifterna rullar på och måste betalas. Man säger upp
kontraktet med Chinateatern och Berns, men det räcker inte.
Därför
intensifieras arbetet med att ta upp lån hos företag och privatpersoner. Lånat
pengar har man egentligen gjort till och från sedan starten, men 2003 börjar
man "dammsuga" omgivningen och utnyttja alla upptänkliga kontakter.
Samtidigt är
läget sådant att det borde stå klart för ledningen att det blir mycket svårt
att betala tillbaka. Enligt en revision som görs hösten 2004, efter att
församlingsledningen äntligen lyckats prestera en årsredovisning för 2002, är
församlingen redan per den 31 december 2002 på obestånd.
Anledningen
till det är att man inte i rätt tid lyckats betala sina skulder. Men det är
ingenting som ledningen erkänner, varken inför sig själva eller inför de
presumtiva långivarna. I stället motiverar man förfrågningar om nya lån med att
man hamnat i en tillfällig likviditetskris.
Stig Utbult är
en sextiofyraårig skeppare. Han bor på Öckerö på Västkusten. Tills helt nyligen
ägde han en fiskebåt; han har nu sålt den och ska börja ett nytt liv som
pensionär. Han är medlem i den lokala Filadelfiaförsamlingen. Sommaren 2003
kontaktas han av sin svärson som undrar om han kan ställa upp på att låna ut
pengar till SKC. Svärsonen har själv lovat att låna ut 100 000 ur sina
besparingar.
Det var
väldigt, väldigt bråttom. Både Matte och Thomas ringde och pushade påvi fick
åka iväg och låna med en gång, berättar svärsonen.
De skulle bara
ha pengarna på ett konto så det skulle se bra ut när de bytte lokaler. Thomas
erbjöd sig att komma ut och prata, men det behövdes inte, tyckte svärfar.
När jag blev
kontaktad så var det med ett vid den tiden stort förtroende som Sven Almkvist
visat inom frikyrkan. Två av våra barn hade deltagit i nyårskonferenser på Karisma.
Allt verkade så positivt, berättar Stig Utbult på sin västkustska dialekt.
När han går
med på att prata med pastorerna blir han omedelbart uppringd av Mattias
Lekardal. Vid första kontakten sa Mattias så här till mig: "Vi behöver
låna dessa pengar för att Stockholm Karisma Center, när vi nu ska flytta
gudstjänsterna till centret på Stockholm Klara, inför dess ägare och banken ska
kunna visa upp att vi är en ekonomiskt stabil förening som har ett stort
bankkonto." Medan samtalet pågick sa Lekardal till mig: "Vi ska
endast använda lånet från dig medan vi byter lokaler. Sen ska du få pengarna
tillbaka inom avtalad tid." När jag lovade att ställa upp med 300 000
frågade han mig om jag kunde tänka mig att höja summan till 400 000. Men jag sa
nej.
Stig Utbult
går till banken och tar ett lån på 300 000. Räntan på 6,5 procent tänker han
bjuda på. Både hans och svärsonens skuldebrev är daterade den 24 juli 2003.
Enligt dem ska lånen betalas tillbaka senast den 30 oktober 2003. Lekardal
försäkrar dock att de inte ska behöva vänta på pengarna så länge som tre
månader.
Muntligt
lovade de att betala tillbaka inom en månad, berättar Utbult. Det var det sista
de båda hörde från Lekardal och Stockholm Karisma Center på mycket länge. Pengarna
kom inte inom en månad. Inte heller kom de den 30 oktober. Efter en kort period
av febril aktivitet och många samtal blev det alldeles tyst.
Stig Utbult
och hans svärson var långt ifrån de enda som på det här sättet lånade ut pengar
till Stockholm Karisma Center. En privatperson lånar ut 500 000.
Sven Almkvist
frågade om han fick komma och hälsa på mig. Han sa att de kommit in i en
tillfällig ekonomisk svacka. Jag lånade ut pengarna. Det gjordes upp en
skriftlig betalningsplan. Den följdes inte. De hörde inte av sig ens. Till slut
lyckades jag få tag i Mattias Lekardal. Det som följde var en cirkus av givna
och svikna löften, berättar han.
Flera andra
personer lånar "För att avhjälpa en akut likviditetskris". En som
lånar ut sammanlagt 350 000 berättar att han måste ta till hårda nypor för att
överhuvudtaget få papper och underskrifter på att lånet ägt rum. Pastorerna
Ardenfors och Lekardal är nämligen inte intresserade av att skriva några
papper.
De ger
långivaren ett kontonummer och jagar på inbetalningen. När pengarna väl är på
kontot är de inte intresserade av några fler samtal och av att dokumentera
transaktionen. Långivarnas berättelser är snarlika. När pengar ska lånas är
pastorerna förekommande och aktiva. När undrande och så småningom upprörda och
desperata långivare sedan försöker få tag i dem för att fråga vart
återbetalningen tagit vägen, är pastorerna oanträffbara.
Den 14
december 2003 skickar Stig Utbult ett brev.
Till Mattias
Lekardal, Stockholm Karisma Center
När vi
regelbundet tar del av information om det arbete ni gör för att bygga en
församling i Stockholm och vet att ni satsar på att hjälpa människor som är
utsatta i samhället, så är det med tacksamhet som vi min hustru och jag har
hjälpt er under en tid.
Enligt det
skuldebrev som tecknades 2003-07-24 skulle de 300 000 kr som jag räntefritt
lånat ut till er betalas tillbaka senast 2003-10-30, men så har ej skett. Jag
har inte hört något från er under hösten fastän jag sökt dig på telefon vid
flera tillfällen. Då skulden har förfallit till betalning bör ränta betalas för
november och december.
Det banklån
jag tog i SEB för att låna ut pengar till er löper över fem år. Om ni inte har
möjlighet att betala tillbaka hela krediten på en gång erbjuder jag er i
stället amortera enligt bankens lånevillkor. Räntekostnaden varje månad är 1
625 kr.
Om ni vill
betala av skulden på detta sätt kan vi upprätta ett nytt skuldebrev oss
emellan. Kontakta mig snarast i detta ärende. Stig Utbult
Brevet
besvaras inte. Stig Utbult skickar påminnelser. Den 7 mars 2004 hotar han via
fax att lämna över saken till inkasso.
Då sätts 10
000 kronor in på hans konto. Han får också ett brev, det första livstecknet
från Karisma sedan juli. I brevet ber Lekardal om ursäkt för att ha
"misslyckats i den här situationen". Han förklarar misslyckandet med
att han haft för mycket att göra till följd av sjukdomar. Den andra anledningen
han uppger är att "Vi kommit in i en likviditetskris på grund av att vi
har kundfordringar ute till våra kunder på 1,5 miljoner kronor".
Det
sista är en lögn. I själva
verket är det Karisma som släpar efter med betalningar till leverantörer,
hyresvärden och långivare.
KLICKA: Se breven i sin helhet från Lekardal och brev från
Ardenfors
Trots de
ångerfulla breven där man lovar att bli "ännu bättre" får lånet
fortsätta att växa till över 320 000 kronor. Bara en liten del betalas
tillbaka. Fram till dagens datum har Stig Utbult fått tillbaka sammanlagt
endast 52 400 kronor.
Jag har
skrivit fakturor till SKC varannan månad till dess det kom i er tidning Dagen
om församlingens stora skulder. Då löste jag själv in lånet, säger han. Vid
tidpunkten för konkursen våren 2005 har Stockholm Karisma Center obetalda lån
hos privatpersoner och företag på 3 786 000 kronor. Bland långivarna upptagna i
konkursuppteckningen finns Thomas Ardenfors och Sven Almkvists fru, Anna-Karin
Almkvist.
Men det är
inte allt. Det finns skulder i dag fortfarande obetalda som inte registrerats i
konkursen.
En sådan är ett
stort lån från en privatperson som har hamnat utanför konkursen. Lånet eller
snarare summan av flera mindre lån som tagits av Stockholm Karisma Center över
tid, är på 3 000 000 kronor. Strax innan konkursen bad pastorerna Ardenfors och
Lekardal långivaren om att få skriva över lånet på sig själva personligen
hälften var. Som motiv uppgav de att de ville tillförsäkra långivaren att
pengarna verkligen skulle betalas tillbaka. Två skuldebrev, vart och ett på 1
500 000 kronor skrevs och undertecknades. Pastorerna
betalar inte av på lånet.
Ett av de
rykten som cirkulerar i kölvattnet efter Karismas konkurs är att personer som
drabbats av konkursen är bittra och vill ge igen. Den bilden stämmer inte med
den bild Dagen fått under omfattande efterforskningar och samtal med de
berörda. Det är sällan som någon bitterhet syns till.
De flesta av
dem som under falska premisser lånat och förlorat pengar har i dag försonat sig
med förlusten. De söker vägledning i Bibelns ord om att förlåta och inte nära
bitterhet i sitt hjärta. Vissa försöker fortfarande hitta rättsliga vägar för
att få tillbaka sina pengar eller minimera förlusten, en förlust som i många
fall är mycket kännbar. Men det man möter är ändå ett imponerande lugn och
brist på hämndlystnad hos de inblandade.
Och ibland
finns där till och med ett riktigt gott humör. Som när Dagen hösten 2006 ringer
upp Rune Gustavsson som förlorat 100 000 och som fortfarande står fast vid sin
uppfattning att Karisma, trots "alla tokigheter" har gjort ett
enastående jobb.
Rune
Gustavsson skrattar hjärtligt i luren när han summerar det hela: Ett ska de ha
beröm för i alla fall. Att de lyckats låna så mycket pengar utan säkerhet och
sen stå på huvet! Det är inte många som lyckas med det. Så de var duktiga!
Brända broar
och obotlig optimism Många broar brändes på församlingens väg mot obestånd.
Tvärtemot den bild som pastorerna velat ge av de ekonomiska problemen att de
skulle ha börjat i samband med Stockholms stads vägran att bevilja bidrag lät
man bli att betala fakturor redan innan flytten till Klara.
Det började
redan när vi var i Citykyrkan. En elektriker höll på att gå i konkurs med sitt
lilla företag därför att han inte fick betalt av oss, berättar en person med
god insyn i församlingens skötsel.
Han hade gjort
ett stort jobb, dragningar för data och el i den lokal som Karisma hyrt av
Citykyrkan. Plötsligt ringer han mig privat och säger: "Vad ska jag ta mig
till, jag har inte fått betalt på nio månader! Jag klarar inte av att ligga ute
med så mycket pengar!"
Ibland kunde
det bli pinsamt. Flera före detta bibelskoleelever, anställda och frivilliga
berättar om hur de vägrats kredit när de skickats iväg av pastorerna för att
handla för Karismas räkning, eller skulle beställa varor och tjänster. Det
märkliga är att ytterst få reagerar. Det var pinsamt, visst, men många av dem
som råkat snubbla över församlingens obestånd lät bli att reflektera och
ifrågasätta.
Företaget jag
jobbade på sålde kickbikes till Karisma, till självkostnadspris.
Betalningen
drog ut på tiden. Man svarade inte på fax och brev. Det var inte roligt för
mig, jag började undra. Till slut fick företaget pengarna. Man fick föraningar
men alla sa att konferenserna går med vinst och vi växer, så då tänkte man att
allt var OK, berättar Janne Fagerström.
Till slut blev
det omöjligt att ta på faktura. SKC brände allt förtroende. Ingen ville ta på
faktura, bara kontant, berättar en medarbetare. När företag vägrade leverera
var den systematiska lösningen på problemet att gå till en ny näringsidkare.
En skuld på
nästan 400 000 till telefonbolaget MCI Worldcom AB (förval på fast telefoni)
visar att det från juli 2002 var satt i system att inte betala
telefonräkningen. MCI Worldcom AB är bara ett exempel. När församlingen
slutligen går i konkurs våren 2005 har MCI Worldcom AB sällskap av ytterligare 111 företag och juridiska personer som inte fått
betalt för sina varor och tjänster. Den äldsta leverantörsskulden i konkursen
är från januari 2002.
Under
konkursutredningen fick församlingens föreståndare, styrelseordföranden Thomas
Ardenfors, lämna en omfattande redogörelse för föreningens ekonomiska
utveckling.
Det finns
återgivet i konkursförvaltarens förvaltarberättelse. I den berättar Ardenfors
bland annat att församlingsledningen var omedveten om de ekonomiska problemen
till följd av inkompetenta medarbetare på ekonomiavdelningen, som sa upp sig
med kort varsel en efter en och lämnade en röra efter sig.
Men
tvärtemot vad han säger så
fanns det en krismedvetenhet i församlingen, och den var stark redan 2003.
Strax efter flytten till Dreamcenter blir en ekonomiskt mycket kompetent person
tillfrågad att titta på räkenskaperna.
Det var en
stor oordning och mycket illa ställt. Jag påpekade att man var tvungen att
sänka kostnaderna ordentligt och börja jobba med räkenskaperna på ett helt
annat sätt. Du kan inte låna pengar för att lösa problem. Men när man stod
inför hot, så lånade man, det var många kortsiktiga lösningar. Det var
uppenbart att om man inte gjorde något radikalt så fanns det bara en väg att
gå, berättar han.
Församlingsledningen
påstår att man saknade insikt om problemens allvar. Stämmer det? Alla hade inte
insikt, men de i toppen borde ha haft den. De saknade ekonomisk kompetens,
därför frågade de mig. Men jag kom in för sent. Jag föreslog vissa åtgärder.
Redan då skulle man ha sagt att här kan vi inte vara kvar, och lämna lokalerna.
Men man orkade inte, man hoppades att det skulle lösa sig. Det som inte hade
med ekonomi att göra gick väldigt, väldigt bra. Kanske var man bländad.
Även andra
inblandade i skötseln av ekonomin hade bilden klar för sig. I ett brev daterat
den 26 oktober 2003 påpekar
församlingens
revisor Ulrika Beckstrand för Thomas Ardenfors de djupa likviditetsproblemen.
"Inget
som inte är absolut nödvändigt får köpas in. Bara sopor och andra nödvändiga
räkningar ska betalas." skriver hon.
Samtidigt som
brevet skrivs är Andreas Nielsen, Mattias Lekardal och Thomas Ardenfors med
hustru på resa i USA. Knappt en månad senare åker pastor Richard Svensson till
Hillsong College i Australien. I januari 2004 åker även Andreas Nielsen med
hustru till Australien och Thomas Ardenfors till Los Angeles och Phoenix i USA.
De
många utlandsresorna fortsätter som om ingenting hänt. Ardenfors har
visserligen 40 medlemmar och bibelskoleelever med sig till LA, och de betalar
resan i turistklass ur egen ficka. Men pastorerna själva reser på församlingens
bekostnad. Och de reser i businessklass.
Resorna
motiveras med att de kommer att inbringa pengar, men det visar sig att
donationerna kommer i mycket mindre
utsträckning
än man hoppas på.
Trots tydliga
påpekanden om situationens allvar är det ingen som drar åt svångremmen. Medan en del av de anställda inte fick lön och inte hade
pengar att köpa lunch för, skickade pastorerna bibelskoleelever att hämta mat
på halvfancy ställen. säger en medlem av äldstekåren.
Så
sent som sommaren 2004 samtidigt som löneutbetalningar till en del av
personalen stoppas helt äter församlingsledningen och vissa högt uppsatta
församlingsmedlemmar en representationsmiddag med utländska gäster på en av
Stockholms lyxigaste restauranger. Kvällen slutar med en femsiffrig nota som
betalas av Stockholm Karisma Center.
Kontraktet på
Klara postterminal förlängs och konferenserna fortsätter att anordnas i dyra
lokaler. När nyheterna om detta presenteras för personalen får man det att låta
som något man borde tacka Gud för.
Det man tror
på och försöker förmedla till allt fler oroliga medlemmar är att Gud kommer att
fixa allt.
Utdrag ur
personalmötesprotokoll 4 maj 2004: Pastor Thomas: "Chinateatern har gett oss ett otroligt lågt pris och de säger att
de ger oss det priset för att de så gärna vill att vi ska komma tillbaka och
fira gudstjänst hos dem."
Karisma i siffror
Kostnader:
1996: 1 511 088
1997: 3 258 705
1998: 3 182 911
1999: 4 082 638
2000: 6 201 704
2001: 10 848 192
2002: 16 364 761
2003: 22 510 239
Intäkter:
Gåvor/offer:
1997: 1 840 000
1998: 2 062 477
1999: 2 677 250
2000: 3 942 067
2001: 5 864 967
2002: 10 013 375
2003: 12 852 321
Bibelskolan:
1997: 690 477
1998: 667 740
1999: 1 058 608
2000: 1 348 746
2001: 937 712
2002: 1 447 170
2003: 1 988 334
Redovisade skulder:
Kortfristiga:
1996: 488 690
1997: 674 361
1998: 786 004
1999: 1 493 424
2000: 1 463 895
2001: 3 397 562
2002: 5 940 528
2003: 9 943 519
Långfristiga:
1996: 53 332
1997: 39 998
1998: 0
1999: ej redovisade
2000: 0
2001: 1 120 000
2002: 2 925 000
2003: 3 011 925
Totalt:
1996: 542 022
1997: 714 359
1998: 786 004
1999: 1 493 424
2000: 1 463 895
2001: 4 517 562
2002: 8 865 528
2003: 12 955 444
Kortfristiga skulder:
leverantörsskulder, upplupna kostnader och förutbetalda intäkter samt övriga
kortfristiga skulder.
Långfristiga skulder: lån från privatpersoner och företag.
Samtliga siffror är hämtade från
Stockholm Karisma Centers årsredovisningar 1996–2003. Något bokslut för 2004
har inte upprättats.
Mail: jan.ohlin@crossnet.se
eller elvor.ohlin@crossnet.se