Karisma 10 Andreas Nielsen

Andreas Nielsen: Det är mitt livs största misslyckande och sorg

Andreas Nielsen om ansvar och konsekvens efter Stockholm Karisma Center

Vem bär ansvaret för Stockholm Karisma Centers ekonomiska kollaps? Styrelsen.

Vad är ditt ansvar?

Jag har givetvis ett stort ansvar. Jag satt inte med i styrelsen, men jag var ledare i en organisation som handlade för mer än man kunnat betala för. För mig som jobbar med unga människor var det en tragedi att det fick konsekvenser för så många. Det är mitt livs största misslyckande och sorg.

Varför kom du tillbaka som pastor och andlig ledare? Det är min kallelse.

Varför valde du inte att i stället ödmjukt gå in som medlem i en kyrka och låta dig ledas?

Om alla såg sig själva som ödmjuka tjänare skulle vi ha ett hälsosammare klimat i kyrkorna, men jag känner mig kallad att bli ledare. Efter Karisma trodde jag att min tid som ledare var slut. Men i och med själavården och läkandet kommer man fram till en punkt där man känner att Gud vill att man ska göra något av sitt liv. Och då kan man antingen gömma sig bakom tidigare misslyckanden och låta bli att vara ledare, vilket är enklast. Eller så kan man välja den svåra vägen och gå tillbaka till kallelsen, tillbaka dit man misslyckats. Jag upplever att Gud leder mig på den vandringen.

Hur ser du på församlingen och dess konkurs i dag, tre år senare?

Ju längre tiden går, desto mer positiv blir bilden. Man kan se mer nyanserat både på sig själv och på församlingen som helhet. Jag möter och samtalar mycket med människor som fortfarande känner sig ledsna. Från det perspektivet känns det mycket tungt och tråkigt. Men när det gäller Karisma som helhet, så är det jag kommer ihåg människors fantastiska engagemang, kärlek till det Gud gjorde och hur de brann för sin uppgift, något jag aldrig upplevt tidigare.

På vilket sätt har det som hänt påverkat ditt liv?

Jag har omvärderat vissa ledarfrågor. Jag ser i dag ett mycket större behov av att ha ett nätverk pastorer omkring mig som jag står ansvarig inför och som jag kan prata med så att jag kan arbeta på mig själv och utvecklas.

Var det något som fattades i Karisma?

Det fattades mig. Jag jobbar och lever mycket närmare dem jag leder i dag.

På vilket sätt skilde sig teologin i Karisma från gängse teologin inom pingströrelsen?

Ingenting, vad jag vet. Möjligen var det på nittiotalet, alltså innan jag kom mera betoning på förbön och den andliga och personliga upplevelsen. Den sista tiden var det större fokus på det sociala arbetet.

Beträffande ledarskapet, då? Fanns det tongångar om att inte ifrågasätta sina ledare?

Jag upplever att det var helt OK att ifrågasätta sina ledare. Men det var ett starkt ledarskap och det fanns brister i ledarskapskulturen. Det var en alldeles för stor distans mellan ledare och medlemmar som jag var med och skapade. Det var också dålig kommunikation, både mellan ledare och medlemmar och mellan ledare.

Vad är den viktigaste lärdomen du dragit av Karismatiden?

Att inte ta på sig större kostym än man kan fylla, att lära sig krypa innan man går och värdet av alla människor.

Du och Thomas Ardenfors pekas ut som de pådrivande pastorerna i Stockholm Karisma Center.

Var du pådrivande?

Ja, absolut. Och det är klart att jag har ett ansvar, även om jag inte var med i styrelsen. Med den bild man har i efterhand hade man velat göra saker annorlunda. Men det är också en motivfråga. Drev man saker för hårt? Växte vi för fort? Ja, absolut. Men att ge hemlösa mat, hjälpa utsatta ungdomar - det var vår agenda och det kan inte gå fort nog, tyckte vi. Nu har man lärt sig att balansera mellan hjärta och hjärna. Man kan tycka att det var ett väldigt tråkigt sätt att lära sig det på - men den lärdomen är livsviktig för min framtid.

Det finns de som säger att ni tappade bort er gudsfruktan i Karisma. Var det så?

Det är väl individuellt, hur man upplever det. Jag gjorde inte det.

Har du gudsfruktan? Jag hoppas det.

Vad går den ut på?

Att med ärligt hjärta vilja följa och tjäna Gud så bra man kan.

Du sa tidigare att du svikit många.

På vilket sätt?

Hela idén med ledarskap är att människor ska kunna lita på att följer jag den här personen så kommer jag fram dit jag ska. Jag var bara med i Karisma halva tiden. Men eftersom det inte fullföljdes, och jag var en av ledarna, så kände jag att jag inte lyckades och svek på det sättet det förtroende som jag fått. Sveket är uppenbart, eftersom kyrkan inte finns kvar. Det fanns en generell vision som jag var anställd för att förverkliga. Om skutan kapsejsar är det ett misslyckande. Även om man själv inte står vid ratten.

Varför är du så noga med att påpeka att du inte stod vid ratten och att du inte var med i styrelsen? Du var ju med i styrelsen som adjungerad medlem. (Medlem utan rösträtt)

Bara under den sista tiden. Det var Thomas och Sven som var grundarna och ledde församlingen. Jag deltog inte i det ekonomiska arbetet med bokslut. Mitt jobb var att generera pengar till kyrkan. Jag var givetvis med och spenderade pengar också och jag var med i det visionära och det dagliga arbetet och har ett ansvar. Men vad gällde den ekonomiska sidan fick jag överblick först när den ekonomiska styrgruppen med Jan Liljero började arbeta.

Du var med i det verkställande utskottet. Hur mycket ekonomi diskuterade man där?

Under de sista två åren fattades det alltid pengar, så det upptog mycket tid.

Varför förbjöd du medarbetarna att ge intervjuer, kommentarer och ha personliga åsikter i samtal med media?

Jag var pressansvarig och exponerades mycket. Förmodligen handlade det om att jag var pressad, det var ett stort medietryck. Min uppgift var svår och jag var pressansvarig för första gången i mitt liv. Vi trodde att vi skulle kunna rådda med det och ville ha lugn och ro att arbeta på en lösning, samtidigt som vi ville bevara kyrkans och kristenhetens trovärdighet gentemot allmänheten och kristenheten. Jag hade nog formulerat mig klokare i dag.

Ljög du för medlemmarna?

Uppenbarligen ja, eftersom jag vid flera tillfällen var med och presenterade församlingens totala skuld som inte stämde. Men jag har aldrig medvetet och med berått mod ljugit för kyrkan.

Du sa på telefon att du var så trött på att allt skulle dras om igen, och att du tyckte att det som var viktigt var att ni gett så många människor så fantastiska upplevelser.

Fast det stämmer inte riktigt, det handlar inte först och främst om att ge upplevelser, utan om att många hade så fantastiska upplevelser. Varje månad stöter jag på någon som blev frälst i Karisma. Det går inte att komma runt det att Karisma betytt så enormt mycket för många människor. Människor som fått sina liv drastiskt förvandlade. Det är Karismas paradox, att de två sakerna, det positiva och det negativa, funnits parallellt med varandra. Men trots det som hänt finns upplevelsen kvar, människorna säger: ”Mitt liv har blivit helt förvandlat.” Det är viktigt att påpeka, så att man inte stjäl det från dem och misskrediterar det de varit med om. Och det är viktigt att lyfta fram vad Gud gjorde.

Vad var det bästa med Karisma?

Alla som blev frälsta. Alla som fick hopp. Alla som fick mat. Alla som fick utveckla sina gåvor.

Vad vill du säga till dem som fortfarande mår dåligt och säger att de inte kan lita på pastorer?

Om du håller fast vid Gud så kommer han inte att svika dig. Och om du vill hitta en kyrka så kommer Gud att leda dig.

Artikeln bygger på intervjuer gjorda i oktober 2006 och december 2007.

Även Andreas Nielsen fick efter att ha läst hela artikelserien frågan om vad han tycker om Dokument Karisma men svarar i ett mejl:”Jag avböjer möjligheten att kommentera Dagens artiklar ang Karisma.”

Ur Dagen 11-1- 08

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

www.elvorochjanne.se

Mail: jan.ohlin@crossnet.se eller elvor.ohlin@crossnet.se