Karisma
8
Thomas
Ardenfors: Ingen av oss gjorde det för personlig vinnings skull
Thomas Ardenfors om ansvar och
konsekvens efter Stockholm Karisma Center
När
började det kärva ekonomiskt?
Redan
1996-97 hade vi det trassligt men vi redde ut det. 2001 var ett år som var
jobbigt därför att vi växte så mycket. Vi drog på oss mycket fasta kostnader,
löner och anställningar var en otroligt tung ekonomisk börda.
Varför
drog ni på er så höga lokalkostnader
2002 (Chinateatern) och 2003 (Klara) om ni redan 2001 hade det kärvt?
Vi
i alla fall jag - hade inte koll på allt som skedde utan litade på vad man sa.
Har man inte rutin är det lätt att inte ha koll på det ekonomiska läget.
Har
man inte som styrelseordförande skyldighet och ansvar att ha koll, in i minsta
detalj? Jo, naturligtvis. Men vi hade inte den kollen
och det var det som gjorde att det gick snett. Om inte du hade full insyn i
ekonomin - vem hade det? Jag tror att ingen hade det.
Hur
kommer det sig att ni år efter år struntade i att upprätta bokslut och
årsredovisningar?
Människor
som skötte ekonomin kom och gick. Vi hade folk som var duktiga på pappret men
som i verkligheten inte kunde sköta bokförningen. Jag ville inte vara en despot
som drev människor. Och jag var rädd för att bli anklagad för att köra med
folk. Så när de ville ha uppskov, fick de det. Till slut var vi inne i en ond
spiral.
Vem
är ansvarig för Stockholm Karisma Centers ekonomiska kollaps?
Hela
styrelsen har naturligtvis ett ansvar, men ytterst sett var det jag och Sven.
Jag är så fruktansvärt ledsen för det som har hänt. Men ingen av oss gjorde det
för personlig vinnings skull. Vi var naiva. Vi litade på löften som gavs: om
bidrag, gåvor och donationer. Det längsta jag väntade på en gåva var nog sex
månader. Vi hade ett gott samarbete med Stockholms stad, men tyvärr, 2002 blev
det regimskifte och ett bidrag som vi räknade med kom inte.
Men
det är inte hela bilden. 2004, när det stod klart att den ekonomiska
situationen var svår, tog jag upp frågan om samgående med Filadelfiakyrkan med
föreståndaren Sten-Gunnar Hedin. Vi började samtala om hur våra verksamheter
skulle kunna komplettera varandra. Sven Almkvist och jag var till 100 procent
överens om att vi skulle inleda samarbetet. Han skrev på avsiktsförklaringen,
men vände sedan. Jag vet inte varför, jag har aldrig fått svar på den frågan.
Jag trodde på den processen ända till den 19 februari 2005, då jag lämnade min
tjänst.
Församlingen
röstade emot samgåendet i mars. Hade processen fått fortgå hade ingen behövt
lida ekonomisk skada. Sten-Gunnar Hedin sa att han hade en lösning.
Hade
han gått in med tolv miljoner kronor? Det vet jag inte, det får du fråga honom
om.
Långivare
vittnar om att ni, pastorer, var aktiva och förekommande när ni försökte få
lån, men när ni sedan lät bli att betala tillbaka och långivarna sökte er för
att fråga varför, gjorde ni er oanträffbara?
Jag
kan inte tala för Sven och Mattias och deras sätt att hålla kommunikationen,
men det var ganska många samtal som hölls med långivare. Jag höll en
kommunikation men det kunde naturligtvis ha gjorts bättre.
Har
du fått tillbaka de pengar du lånade ut till Karisma? Nej.
Varför
tog du och Mattias Lekardal över en stor skuld så att
den hamnade utanför konkursen?
Anledningen
till att jag gjort det är att jag tycker att vi inte minst vi som har det
yttersta ansvaret måste ta vårt ansvar. Om jag ska uppmana människor att hjälpa
till eller göra något, så måste jag själv först ha gjort det. Det finns före
detta medlemmar som berättar att de blivit utfrysta av dig när de upplevts som
obekväma.
Det
känns fruktansvärt om människor har upplevt det så. De som känner mig vet att
det är så långt ifrån mig man kan komma. Det känns hemskt att bli anklagad för
något sådant. Jag är inte en människa som fryser ut någon.
Ni
pastorer anklagas också för att ha bytt ut medarbetare så att de känt sig
kränkta eller åsidosatta.
Det
känns väldigt märkligt. Jag vill inte uttala mig om vad enskilda ledare kan ha
gjort. Det kan ha hänt. Men att säga att det var något generellt är att göra
det alldeles för lätt för sig.
En
del före detta medlemmar menar att visionen fick skymma Gud så att ni tappade
er gudsfruktan. Var det så?
Det
tror jag inte. Jag upplevde aldrig att det var några problem med människors
motiv och längtande hjärtan. Men det var så mycket aktivitet, att man kanske
ibland fokuserade på annat än det allra viktigaste.
Har
du någonsin ljugit för medlemmarna?
Nej.
Däremot har jag varit otroligt naiv och det är en svaghet jag hoppas kunna
reparera. Jag hade en alldeles för stor tilltro till vad man kan göra, min egen
förmåga och människors löften.
På
vilket sätt skilde sig Karismas teologi från gängse teologin i pingströrelsen?
Jag
kan inte se något som skulle ha stuckit ut på ett dramatiskt sätt. Sven och jag
var båda klassiska förkunnare med förankring i den pingstkarismatiska myllan.
Måhända att vi hade en praktiskt lagd teologi som kan ha skapat en press på
människor att göra sin kristna tro märkbar i vardagen. Jag vet att det i ett
tidigt skede har förekommit offerundervisning som varit tveksam.
Och i fråga om ledarskapet? Det talades om att församlingen fick arbeta
för att uppfylla pastorernas visioner.
Det
låter märkligt. Karisma Center var egentligen uppbyggt på några hundra
personers visioner. Vi trodde det var viktigt att ta vara på varje idé. Det
mesta vi gjorde byggde på briljanta idéer från våra medlemmar. Jag vet att man
hade en syn att det var Thomas och Sven som bestämde. Och det är sant att på
tok för mycket makt låg hos oss. Men vi delegerade också oerhört mycket makt
till olika nyckel -ledare och grupper.
Vi
skulle ha varit duktigare på att hålla reda på vad som sades och gjordes i de
grupperna. Det var en av de saker vi misslyckades med - i alla fall jag. Så
sent som i förra veckan (december 2007) fick jag ett dokument om
tystnadsplikten i min hand som jag inte minns att jag sett tidigare. Det var
fullständigt oacceptabelt. Hade jag fått det i min hand då, hade det hamnat i
papperskorgen.
Hur
ser du på församlingen och dess konkurs i dag, tre år senare?
Jag
är oerhört glad att jag fick uppleva de åren, därför att vi gjorde nytta. Jag
är oerhört ledsen och förtvivlad därför att vi inte kunnat fortsätta
verksamheten som betydde så mycket för så många. Men framförallt är jag ledsen
för att människor har lidit över hur församlingens avslutning blivit. Vetskapen
om att människor haft så djup sorg och smärta är för mig värre än att
verksamheten inte fått fortsätta. Det är något jag kommer att bära med mig resten
av livet.
På
vilket sätt har det som hänt påverkat dig?
Det
har, på ett mycket allvarligt sätt, påverkat min syn på mig som ledare för en
kristen församling. När man tror att man gör ett jobb som är bra och
misslyckas, ifrågasätter man sin förmåga att fungera som ledare. Jag har
förstått att det är viktigt att omge sig med människor som både är insatta i
det man gör och har en tillräcklig distans för att inte dras in i den
centrifugen som är omkring dig. Du kan vara skicklig i din profession, men i
ett intensivt sammanhang behöver du förebilder. Vid ett tillfälle under Karismatiden kallade vi in en referensgrupp som hjälpte oss
att lösa en kris. Det skulle vi ha gjort även i andra lägen, inte minst när vi
lämnade våra tjänster.
Vad
har du lärt dig av det som hänt?
Att
jag kan ha förklaringar till vad som hänt men att jag ändå har ett ansvar. Det
har gått nästan tre år och jag har pratat med oerhört många människor. Jag är
fortfarande på resa, jag sitter i den bakersta vagnen i tåget, funderar och
bearbetar vad som har hänt och vad det kommer att leda till i mitt liv, så det
är långt ifrån klart. Jag är medlem men har inte engagerat mig i någon kyrka,
därför att det har varit viktigt för mig att få perspektiv och fortsätta
bearbetningen. Jag hoppas att det gör att jag inte kommer att hamna i samma
sits igen.
Jag
tror också väldigt djupt att vi har ett ansvar för det som är oss givet. Jag
tror inte att Gud ångrar att han gett oss gåvorna, även om vi misslyckas. Så
det är viktigt att inte gräva ner dem. Man måste utgå ifrån ett förtroende. Jag
vet att min familj har förtroende för mig - och det utgår jag ifrån. Vi har
tillsammans fortsatt göra det som är viktigast för mig: att hjälpa utsatta. Jag
har inte bråttom. Jag tänker inte tanken just nu att starta nytt eller ta
anställning i en församling. Men jag samtalar om vad min Herre vill att jag ska
göra med mina gåvor.
Du
föreläser om ”Att misslyckas men försöka våga igen”. Varför?
Jag
tror att människor som misslyckats och fått förlåtelse kan hjälpas åt. Min teologi
bygger på tanken om återkomst, nåd och upprättelse. Inte i
fyrfärgstryck och med pukor och trumpeter, utan lugnt och resonerande.
Förlåtelse och återkomst är kärnan i det kristna budskapet.
Tänker
du komma tillbaka som pastor och andlig ledare?
Jag
tänker inte på det. Men man ska inte cementera och säga ”aldrig”. Det är vår
Herre som ger människor olika uppdrag. Jag utgår från min lokala församling och
där för vi den diskussionen. Finns det någon som kan ha nytta av mig, kan jag
hjälpa till med det jag är bra på, då finns det inget bättre i livet för mig.
Vad
var det bästa med Karisma?
Människorna,
som jag saknar fruktansvärt mycket. Ledarskapsteamet, äldstekåren,
medlemmarna som man träffade söndag efter söndag. Känslan att så många hade en
gemensam vision: närhet, målmedvetenhet, kvalité, att alltid utgå från de
svaga, att bli 20 000 år 2020, att var och en alltid skulle få ta något med sig
hem. Engagemanget där människorna la ner så mycket tid och hjärta, initiativen
som kom från medlemmarna. Det är det finaste jag upplevt utanför min familj.
Vad
tycker du om Dokument Karisma?
Jag
är förtvivlad över den smärta som människor upplevt. Och förtvivlad över att
jag inte erbjöds möjligheten i tidningens intervju med mig att bemöta allt som
skrivits om mig i artiklarna.
Artikeln
bygger på intervjuer gjorda i april och december 2007 förutom sista frågan som
ställts sedan Ardenfors läst igenom hela dokumentet.
Dagen
11-1 – 08
__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Mail: jan.ohlin@crossnet.se eller elvor.ohlin@crossnet.se