Sven Almkvist: Min förkunnelse "passade inte in" i det nya tänkandet

Det finns de som säger att ni pastorer har fått ”löpa gatlopp” när den ekonomiska kraschen blev känd. Stämmer det?

Vi växte fram under rätt så stor fientlighet. När vi satte oss för att fika på predikantveckan (1995, då Thomas Ardenfors och Sven Almkvist offentliggjorde planerna på att starta en ny pingstförsamling i Stockholm) då reste sig vissa pastorer och satte sig längre bort.

Fientligheten kan ses som en delförklaring till slutenheten som kom att prägla Karisma. Och när det gick i kras kan det ha funnits skadeglädje. Karisma var uppkäftig och kaxig, väckte reaktioner. Vi trampade folk på tårna. Så visst fanns det ett mått av gatlopp i samband med kraschen och en ”vad var det vi sa” - känsla.

Enligt många hade Karisma fått fortsätta finnas om man gick samman med Filadelfiakyrkan 2005.

Nej, det tror inte jag. Och jag var aldrig med på en sådan uppgörelse. Thomas Ardenfors och jag pratade inte mycket med varandra på den tiden. Vi var i en svår sits 2004 och behövde finna billigare lokaler. Att hyra lokal det var jag med i helt och hållet. Men att hela Karisma Center skulle gå in i Filadelfia - nej. Enligt mitt sätt att se hade Karisma raserat Filadelfia.

Vision plus vision är lika med division. Det var modigt av Filadelfia att släppa in oss. Men att gå samman den vägen såg inte jag. Jag sa att den som vill gå med i Filadelfia kan naturligtvis göra det. Men jag ville inte det. Dessutom tycker jag inte man kan kollektivt ansluta människor i en församling.

Varför hoppade du av från styrelsen bara en kort tid innan församlingen försattes i konkurs?

Jag fick ett juridiskt råd att överlämna ett fysiskt papper där jag kräver att föreningen försätts i konkurs och samtidigt avgår från styrelsen med omedelbar verkan. Bakgrunden var att jag ansåg att konkurs var enda utvägen. I det läget hade styrelsen egentligen ingen makt längre. Det var den ekonomiska styrgruppen - där styrelsen satt med - som styrde. Det fanns ingen kommunikation mellan Thomas och mig.

Hoppade du av för att klara dig undan ansvaret?

Jag kan inte minnas alla tankar som gick igenom mitt huvud då. Men jag vet att jag gjorde det för att markera att jag ansåg att vi skulle försätta oss i konkurs. Jag borde ha gjort det redan långt innan det skedde. Men då hade jag aspekten att jag inte ville starta inbördeskrig inom församlingen.

Vad sa du till de personer som du bad om lån till Karisma?

Det var ytterst få personer, men dock några. Jag gav uttryck för att vi är i en oerhört tuff sits.

Hur kunde du be folk om lån när du visste att församlingens situation var katastrofal?

När det gäller den sena upplåningen var jag inte med på så sätt att jag ringde till eller sökte upp personer för att be om lån. Men det finns en process innan man ställer frågan och den processen var jag med i. Jag har legitimerat upplåningen genom att vara kvar i styrelsen. Men exakt hur formuleringar gavs då, det vet jag inte. Från 2003 och framåt umgicks inte jag och Thomas så intensivt.

Varför?

Jag gillade inte det jag såg. Jag kände inte igen mig i utvecklingen. Bönenätterna försvann. Thomas plockade gradvis bort mig från att förkunna på söndagsgudstjänsterna och konferenserna. Min förkunnelse ”passade inte in” i det nya tänket. Min uppfattning i de här frågorna var i minoritet i styrelsen. Det man inte kan kontrollera, det måste man marginalisera. De sista åren blev jag marginaliserad.

Men det är viktigt att komma ihåg att problemen fanns i en positiv kontext. Med församlingstillväxt, dopförrättningar, den sociala verksamheten för hemlösa där Thomas Ardenfors och Anna-Lena Johansson skapade något fantastiskt, celebrations, bibelskolan, lovsången.

Thomas Ardenfors säger att ni växeldrog från början och nästan ända fram till slutet.

De första åren ja. De sista åren nej. Det gör mig inte mindre ansvarig moraliskt för det som hände. Men rent tekniskt fanns jag utanför det innersta ledarteamet, VU, som fattade besluten.

Varför valde ni att beröva äldstekåren all makt? Vi ville inte hamna i det andra diket, med ständiga förlamningar därför att äldstekåren tjafsar inbördes. Därför byggde vi upp ett pastorskap med öppet mandat och redovisningsskyldighet inför äldstekåren. Det blev ett pastorsteam som styrde, äldstekåren var mer ett ”friskvårdsteam”. Det var meningen att vi skulle redovisa och prövas en gång om året. Men det blev inga prövningar.

Vem är ytterst ansvarig för Karismas krasch?

Jag, eftersom jag tror att det var jag som fick den yttersta visionen.

Hur ser du på församlingen och dess konkurs nu, tre år senare?

Jag betraktar fortfarande Karismas fall som djupt tragiskt eftersom jag verkligen tror att församlingen var född av Gud och att den fyllde en stor funktion. Framför allt saknar man alla underbara människor som brann för samma sak.

På vilket sätt har det som hänt påverkat dig?

Jag har sett kraften i en stark vision men också hur svaga vi människor är.

Vad har du lärt dig av det?

Att det inte finns några genvägar i Guds rike. En vision måste födas fram under bön och djup nöd men den måste också fortsätta växa utifrån samma längtan. Dessutom har jag lärt mig att aldrig kompromissa med hjärtats inre röst.

Vad menar du med det?

Jag kände både oro och varning under den senare tiden i Karisma. Samtidigt valde jag att förtränga dem, därför att det var så fantastiskt. När jag i dag känner oro går jag till roten med den.

På vilket sätt skilde sig Stockholm Karisma Centers teologi från gängse teologin i pingströrelsen? Fanns det något ni betonade mer än andra?

Då frågar jag: Vad är pingströrelsens ”gängse teologi”? Ärligt talat, när man reser runt och lyssnar så får man höra både det ena och det andra. Karisma hade en stark betoning på visionen och tron på att det går att göra skillnad i landet ”Lagom”. Det fanns en stark betoning på vikten av visionärt ledarskap och en tydlig utmaning till överlåtelse och lärjungaskap.

Vad menar du med ”visionärt ledarskap”?

Att det finns ledare som är bärare av och personifierar en vision. Som visar att vi kan förändra, göra revolution i vårt land. Vår vision var att bygga en församling som fick inflytande i vår stad, att göra Jesus mer känd och trodd, att påverka ungdomar. Det handlade om samma gamla sanningar, men uttryckta på ett mer ”contemporary” (modernt, nutida) sätt. Det var den klassiska teologin, men uttryckssätten var annorlunda och det var de som fascinerade: sången, musiken, humorn i predikningar.

Däremot var det en stark betoning på ledarskap. Det visade sig vara både styrkan och svagheten. Styrkan, därför att om alla puttar en sten åt samma håll, så börjar den så småningom rulla. Svagheten, därför att vi saknade motkrafter. Jag var med och skapade systemet som gjorde att vi gick under.

Du förklarar det faktum att du inte gick emot din föreståndare med just teologin. Var det något speciellt i teologin som du grundar det på?

Svår fråga. När skiftet i föreståndarfrågan väl var genomfört, mycket på grund av min privata familjesituation, valde jag att inte ta strid trots att utvecklingen i flera fall gick en annan väg än vad jag önskade. Jag tror att det finns ett beskydd i själva ämbetet. Bibeln säger: var försiktig. Ett exempel är Saul och David. David angrep inte Saul trots att han hade flera möjligheter, och Gud hedrar honom för det. Ja, jag tycker att man ska vara försiktig med att angripa ett ämbete.

Hade tron på starka ledare en speciell plats i din teologi?

Frågan är hur man definierar ”starka ledare”. En stark ledare är någon som vet sina svagheter och är beroende av både Gud och människor men som är fast i sin övertygelse och kallelse. Jag har svårt att i Skriften, och i kyrkans historia, se att dess motsats - det vill säga osäkra och otydliga ledare - är Guds ideal. Men visst finns det risker med starkt ledarskap. I Karisma var det ett starkt ledarskap som hade behövt vara mer transparent.

Det finns de som säger att ni tappade er gudsfruktan i Karisma. Stämmer det?

Ja, kanske var det så att vi tappade gudsfruktan. Den som dock påstår sig ha tillräcklig gudsfruktan förstår nog inte vad gudsfruktan är, tror jag.

Har du någonsin ljugit för medlemmarna?

Nej. Däremot har jag vid tillfällen inte berättat allt - ibland har man tystnadsplikt. Jag har också gjort saker som jag ångrat. Till exempel uppmaningen att skänka 25 000 och bli Kingdom Builder. Jag bad visserligen inte om något jag själv inte gjorde. Ändå skäms jag för det.

Varför har du valt att gå in i ett nytt föreståndarskap?

Det är min livs kallelse. Jag har respekt och förståelse för att olika människor kan tycka annorlunda. Men jag går vidare därför att jag måste gå vidare. Mitt liv är djupast i min kallelse.

Har du inte funderat på att i stället ödmjukt gå in i en församling och låta dig ledas?

Jag har inte valt vägen, den har valt mig. Jag kan inte föra våld på mig själv. Förhoppningsvis har jag lärt mig en del om mänsklig svaghet.

Vad vill du säga till gamla medlemmar, särskilt dem som fortfarande mår dåligt och säger att de inte kan lita på pastorer?

Att jag saknar dem alla. Att jag vill be om förlåtelse för att jag inte tog tag i situationen i tid. Jag var nog den enda som kunde ha stoppat det som var på gång att hända. Men jag vill också säga: Glöm inte att ni var med om något fantastiskt. Håll kvar i det goda. Det handlade ju om Jesus, inte om en massa pastorer.

Vad tycker du om Dokument Karisma?

Om denna artikelserie leder till något gott i enskilda människors liv så är det värt det. Dock tror jag det viktigast för att en människa ska kunna ”gå vidare” är att börja be för den man upplever gjort en illa.

Detta är ett val, en möjlighet, som jag tror ger kraft för framtiden

Ur Dagen 11- 1 -08

___________________________________________________________________________________________________________________________