Ur tidningen
Dagen Opinion den 16/1 2008
Bibelns kristna enhet är en annan än
nutidens
Det har på
sistone pågått en debatt i tidningen Dagen och kristenheten kring
den nya rörelsen mot kristen enighet under romersk-katolsk mysticism som pågår
i vårt land. Det protestantiska arvet med bokstavlig bibeltolkning,
rättfärdighet genom tro allena, Skriften allena som fundament för den kristna
församlingens lära och liv har blivit kraftigt ifrågasatt. Kyrkofädernas och
andra postapostoliska kyrkliga ledares skrifter och tolkningar av Skriften ges
ett utrymme framför den lokala församlingens rätt att under Andens ledning
tolka Guds Ord. Även den katolska kyrkans företrädare i Sverige i vår tid säger
att Bibeln inte är sanningen utan den katolska kyrkans tolkning av Bibeln
tillsammans med traditionen som förmedlats av kyrkan sedan apostolisk tid utgör
sanningen. Bibel 2000 gick också i klar katolsk riktning då vissa av de
apokryfiska skrifterna har inkluderats.
Det är med oro
som vi betraktar dessa tendenser i Sverige. Kristen enhet är
något Bibeln med stort allvar lyfter fram, men den bild Skriften ger av andlig
enhet skiljer sig markant från vad som nu håller på att hända. Sann andlig
enhet har två absolut nödvändiga kännetecken: En sann andlig enhet är för det
första helt och hållet förankrad i Guds Ord som den absoluta sanningen och tron
på Jesus Kristus som världens enda Frälsare och Herre. All sann andlig enhet är
också först och främst lokalt förankrad utifrån den bibliska modellen med
suveräna lokala församlingar ledda av lokala församlingsäldste. Den lokala
församlingen är (näst Gud och det skrivna Ordet) den högsta andliga
auktoriteten när det gäller alla frågor som rör dess lära och liv och har rätt
att avvisa andras apostoliska anspråk.
Den typ av andlig enhet som nu växer fram bryter mot dessa kännetecken. Den
förutvarande trenden mot karismatisk enhet på Ordets grund byts mot en rörelse
bort från Skriften och Kristus allena till förmån för en katolsk-mystisk
världsuppfattning där traditionen och subjektiva andliga upplevelser blir
måttstocken. Påvedömet och den katolska kyrkans organisation och strävan att
samla alla kristna under påvens och den världsvida kyrkans auktoritet är ett
tydligt brott mot det andra kännetecknet. Denna strävan är inte endast obiblisk
utan förbereder för ett globalt kyrkosystem i Antikrists anda.
Vi menar att den paraplyliknande andliga enhet som nu
växer fram är en falsk enhet som förbereder världen för Antikrist. Ett av de
mest säkra tecknen på denna utveckling är att sökandet efter andlighet genom
ikoner helt plötsligt blivit respekterat: ”den som kysser ikonen kysser
Kristus”. Vi respekterar intresset till djupdykning i den religiösa historien
men ser stora risker med lära ut saker som med fog tvingat fram flera
reformationer. En del teologer menar att det så kallade bildförbudet upphört i
och med att Kristus trädde fram, eftersom Han är Guds egen avbild (grek eikon) trots att Nya testamentet inte ger något som helst
stöd för denna tanke. Uppenbarelseboken förutsäger enligt klassisk tolkning att
en falsk Kristusgestalt ska träda fram i slutet av denna tidsålder och ta
makten över världen och den världsvida kyrkan med säte i Rom och få människorna
att tillbe en avbild. Vi kan inte se det på något annat sätt än att det nya
intresset för att använda ikoner är ett av själafiendens försök att mjuka upp
vårt motstånd och sänka vår beredskap inför Antikrists framträdande.
David Wilkerson förutsade i sin bok ”Synen” på
1970-talet tre företeelser som skall föregå Antikrists framträdande och Jesu
återkomst: våldsamma klimatförändringar, en alltmer liberaliserad syn på
sexualitet i allmänhet och homosexualitet i synnerhet, samt en oväntad
ekumenisk revolution där protestanter och katoliker helt plötsligt skulle
förenas under påvens ledarskap. Denna ekumeniska revolution beskrivs som
upptakten till den falska kyrkan, skökan, som skall förfölja de verkligt
kristna.
Ungefär 30 år senare kan vi konstatera
att det som Wilkerson profeterat om håller på att
uppfyllas. Samtidigt är det oerhört glest i leden bland de kyrkliga ledare som
vågar säga något om denna utveckling. Denna försiktighet är inte vad vårt land
behöver. När pingstväckelsen kom till Brasilien genom de svenska missionärerna
Daniel Berg och Gunnar Vingren under förra seklet bar
de nyfrälsta före detta katolikerna ut sina ikoner på gårdarna och brände upp
dem. Detta är exempel på den radikala kristendom vårt land behöver i kontrast
till en andlighet som skapar enhet genom att tiga om sanningen.
ROBERT GRANAT, TIMRÅ LENNART JACOBSON, UMEÅ ULF GRANAT,
ALINGSÅS PER LINDBERG, ÖREBRO Publiceringsdatum:
2008-01-08 Avdelning: Opinion, Insändare Källa: Dagen
Vad bra att vi har läsare som tipsar oss om bra artiklar – Tack
Anders!
__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________