Undervisning: Det eviga arvet nu eller sedan

<< Tillbaka

Det himmelska eviga arvet

Hebr 9:15 Därför är Kristus medlare för ett nytt (grek. kainos) förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. 16 Där det finns ett testamente (förbund), måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.

Gud slöt förbund med Israels folk. Folket kunde inte hålla lagen som var kravet i förbundet utan lagen gav kännedom om överträdelse/synd (Rom 3:20). Löftet om en medlare finns genom hela GT och Gud lovade att sluta ett nytt (kainos) förbund med Israels hus och Juda hus (Jer 31:31).

Det grekiska kainos [G2537] betyder nytt eller förnyat. Det är samma förbund men med en helt ny kvalité, något som är renoverat. Om det hade varit ett helt annat förbund eller något som inte funnits tidigare hade ordet neos använts.

Exempel:
Du kan slänga en gammal stol och köpa en ny (neos) helt annan stol. Eller du kan slipa den gamla och måla om den så den blir som ny (kainos) men det är fortfarande samma stol. (Även om bilden haltar då förbundet ju är en inre förnyelse). I Kristus blir vi nya skapelser. Vi är samma personer men vi får en helt ny kvalité (kainos) och vårt rätta värde när Jesus flyttar in. Se undervisning om Guds frälsningsplan och förbundet >> . Vi blir delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4) men det betyder inte att vi blir "gudar" eller "gudomliga". Vi blir delaktiga genom att vara tempel åt den helige Ande som bor i oss (1Kor 6:19) och som "vittnar med (tillsammans med) vår ande, att vi är Guds barn (Rom 8:16).

Jesus uppfyllde lagen som medlare för folket. Den som uppfyller lagens krav och bud skall leva genom den och det gjorde Jesus (Rom 10:5). Han hade inte behövt dö för egen del (han uppfyllde lagen och var utan synd) men han dog för vår skull, oskyldig tog han vår synd på sig. Annars hade alla människor gått förlorade och Jesus kom för att frälsa, förlåta och föra oss tillbaka till gemenskap med Gud – med sig själv. Priset för att förlossa (friköpa och förlåta) från synd måste ske genom att blod utgöts (Hebr 9:22) och därför offrades djur i det gamla förbundet. Jesus friköpte människan med det högsta priset i det nya (kainos) förbundet, sitt eget blod.

2Kor 5:19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord (evangelium om Jesu död och uppståndelse som ger oss frälsning och evigt liv).

Även det nya (kainos) förbundet slöts med Israel och Juda i Jesus Kristus/Messias. Alla judar som tog emot/tar emot Jesus som Frälsare är i förbundet men alla som förkastar Jesus utesluter sig själva från förbundet.

Apg 13:46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er (judarna). Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna (alla andra folk).

Jesus är enda vägen till Gud och alla löften har ”sitt ja och sitt amen i honom” i förbundet (2Kor 1:20). I Jesus Kristus/Messias inympas vi ”hedningar” och blir andligt sett medarvingar med det judiska (Jesustroende/frälsta) folket. Paulus kallar det för Kristi hemlighet som Anden hade uppenbarat (Ef 3).

Ef 3:6 Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp (Kristi kropp) som vi och har del i samma löfte (det eviga arvet).

Ordet förbund (grekiska diatheke) kan också översättas testamente. Gud slöt ett förbund men det är samtidigt ett testamente som utlovar ett arv (Jesu rättfärdighet och evigt liv). Den helige Ande är en pant, en handpenning eller försmak på arvet som väntar eller förlovningsring, grekiska arrhabon [från hebreiskans arabon som betyder ´pant´], inför ett bröllop Ef 1:14 Anden är en handpenning (borgen) på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

1Petr 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

Kan vi ”ta ut” hela arvet här och nu?

Det finns en felaktig teologi [herradömesteologin och Kingdom now, "Riket nu"] som är vanlig och sprider sig idag, som påstår att du kan ”ta ut” eller ”proklamera” hela arvet här och nu. Eftersom den irrläran är fokuserad på allt här och nu finns det de som menar att det även gäller landet Israel, som Gud har gett till det judiska folket. Det är inte bibliskt eftersom Bibeln säger att vi uthålligt väntar på arvet.

Rom 8:24 Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? 25 Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

Rom 12:12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

HOPPET är Jesu återkomst i härlighet:

Tit 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Vi får inte ut hela arvet förrän vid denna tidsålderns slut, vid Jesu återkomst vid (första) uppståndelsen Upp 20:4-6 efter den sista vedermödan Matt 24:29-.

Märk väl att Johannes skriver i Upp 20 att han såg de som hade lidit martyrdöden och alla som inte hade tillbett vilddjuret eller dess bild eller tagit dess märke på sina pannor och sina händer, blir levande här. Det sker alltså efter vedermödan för det är i den tiden som märket och förföljelse kommer. Den första uppståndelsen är den första – innan dess sker ingen uppståndelse, varken hemligt eller på annat sätt!! Det är på den första uppståndelsen som alla troende uppstår och de som lever förvandlas. Den andra uppståndelsen gäller inte de troende Upp 20:4-6.

Vi lever i jordiska, dödliga kroppar som åldras och bryts ned av svaghet och sjukdom och vi dör (avsomnar), även om det är med ett säkert hopp – uppståndelse och nya, eviga kroppar vid Jesu återkomst.

Då, vid Jesu tillkommelse, får vi ut hela arvet. Om vi hade rätt till hela arvet nu skulle vi inte bli sjuka, åldras eller dö! Den värste framgångsteologen kan inte förneka det om han/hon är ärlig och vid sina sinnen.

2Kor 4:14 Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. 15 Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära. 16 Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas (ana + kainos) vår inre människa dag för dag. 17 Ty vår nöd (thlipsis - vedermöda), som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.

Paulus åldrades och dog men han visste att uppståndelsen väntar med befrielse ”från denna dödens kropp” (Rom 7:23-25), denna kropp som har en syndanatur som vi inte blir befriade ifrån förrän på den dagen.

Den som kräver är under lagen

Vi lever i nåden [Guds oförtjänta godhet – Guds kraft för att göra Guds vilja] som ges oss genom Jesus Kristus. Ödmjukhet är att vara överlåten och beroende av Jesus. Det föder tacksamhet och gör att vi tar emot i tacksamhet. Därför ska vi komma ihåg varifrån Jesus frälste oss. Utan Jesus hade vi inget hopp och ingen gemenskap med vår Skapare.

Ef 2:12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel (det andliga Israel) och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen.

Om vi kommer ur nåden och börjar lita på oss själva, vår mänskliga visdom och våra gärningar då börjar vi kräva. Det gör att vi tror att arvet är en rättighet som vi ”kan ta ut” och ”proklamera”. Då är vi tillbaka under lagen igen. Lagen kräver gärningar av oss och leder till att vi kräver lön och ”våra rättigheter”.

Pånyttfödelsen är början på en vandring i tro på Jesus, i gemenskap med honom. En av de grekiska prepositionerna som i svenskan översätts ”” är eis. Det betyder till eller in i, en rörelse in mot centrum. Det är alltså ett växande, en process när tron förökas och växer, vilket den gör i nåden. Det är en riktning till Jesus Kristus.

Fortsättningen i Jesu efterföljelse – helgelsen - förutsätter ödmjukhet från oss vilket är överlåtande av varje område i våra liv till Jesus. När Jesus så blir Herre får vi ljus och del av hans läkedom. Jesus är själens herde och vårdare som leder, fostrar, matar, läker och sköter om. Jesu namn (namn dvs. karaktär är läkedom HV 1:3). Jesus bevarar allt som tillhör honom. Allt som är överlåtit till honom beskyddar han. Det gäller framtid, planer, ekonomi, äktenskap osv.

1Tess 5:23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela (ostraffliga, oskyldiga), så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. 24 Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk.

Helgelsen är den helige Andes verk i oss. Vi samarbetar med Anden när vi överlåter oss och lyder (trons konsekvens).

Jobs vänner

Jobs vänner hade en teologi som är lik dagens framgångsteologi. De anklagade Job för hans prövningar och sjukdom, att det måste vara hans eget fel på grund av synd. ”Om Gud är med dig och om du är rättfärdig skulle det här aldrig drabba dig…” var ungefär vad de sa. De kände inte Gud eller hans vägar. (Det är lätt att anklaga någon så länge man själv är frisk och stark, eller hur?).

Det borde vara en tankeställare till alla som har den falska (framgångs)teologin, att Guds vrede upptändes mot Jobs ”vänner” och de tvingades att böja sig (Job 42:7). Gud tog själv Job i försvar!

Job 42:8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort."

Job å sin sida måste förlåta och fick vara redskapet att rädda vännerna genom sin förbön. Sedan fick Job själv upprättelse och dubbel gottgörelse. Det var Gud som tillät Jobs prövningar för ett högre syfte och ett djupare verk i Jobs liv. Prövningen förde Job in i en djupare relation med Herren och en större uppenbarelse av honom. Det är Guds syfte, att alla prövningar ska föra oss närmare honom. Det är då vi inser vår egen svaghet och otillräcklighet. Ofta är det inte förrän då vi blir mottagliga för Guds nåd, när vi vänder oss och sträcker oss till Gud. Job sa:

Job 42:5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.

Gud tillåter prövningar och sjukdom

Vi uppmanas att be för den som är sjuk (Jak 5). Det finns löften om helande och vi vet att det händer ofta helande i väckelsetider när Guds folk har ödmjukat sig inför Herren. Varje gång ett helandeunder sker i Jesu namn är det en försmak av det eviga arvet. Jesus har fullbordat allt på Golgata men det fullkomliga helandet (helande till ande, själ och kropp) får vi först vid Jesu återkomst i härlighet, när vi förvandlas ”och blir honom lika”. Då kan vi aldrig mer drabbas av sjukdom eller död! Vi får nya (uppståndelse-)kroppar. Det är Guds vilja för varenda människa men allt beror på om vi säger ja till Guds erbjudande om frälsning i Jesus Kristus.

Jesu lärjungar hade en tendens att skuldbelägga den som var sjuk eller handikappad. Det måste vi också se upp med. Jesus måste tillrättavisa dem!

Joh 9:1 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. 2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" 3 Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.

Timoteus fick leva med magsjukdom 1 Tim 5:23. Paulus verkar ha haft problem med synen Gal 4:13, 15, 6:11. Lagiskheten (förlitan på sig själv) ledde till att man föraktade svaghet och sjukdom. Det är likadant idag!

Det finns också sjukdom på grund av synd. Den kan alltså vara en konsekvens av ett syndigt levnadssätt. I 1 Kor 11:29-31 nämns sjukdom på grund av själviskhet när man firade Herrens måltid ”på ett ovärdigt sätt och drog en dom över sig”.

Vad inget öga har sett

Allt vi behöver har vi i Jesus Kristus Ef 1:3. Att leva i ödmjukhet är att vara beroende av Andens ledning och söka Guds vilja. Han ger oss det vi behöver i rätt tid och på rätt sätt när vi ber. I bönen har vi gemenskap med Gud och ger Gud möjlighet att verka i (och genom) oss. Det är inte vi som ska bestämma och kräva att Gud ska göra som vi säger eller ta för givet att Gud ska välsigna det vi gör eller våra planer.

Vi är kallade att följa Jesus och det innebär att han leder oss och tar hand om oss. Större än allt annat är att lära känna Jesus och föra andra till honom. Längtan efter hans ankomst kan vara den starkaste drivkraften att berätta för andra. Gud vill lära oss att förtrösta på honom och att tro på hans Ord och löften, även när de tycks dröja att uppfyllas.

Arvet hör till den himmelska världen och är bevarat där (se ovan 1 Petr 1:4).
”Sök först Guds rike…” Därför strävar vi inte efter denna världens rikedom som förgår, utan litar på Guds omsorg. Han vet vad vi behöver. Luk 12:29-31.

Hebr 13:5 Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.

Arvet är inte materiellt utan andligt. Det börjar med pånyttfödelsen då Guds Ande ger liv och flyttar in i vår ande. Desto mer den helige Ande sen får ta hand om själen (viljan, tankar, känslor) och påverka och leda oss kommer vi att förnyas, formas och förvandlas i vårt inre (Rom 12:1-2). Den helige Ande verkar inifrån och ut (helgelse). Då kommer allt annat också på sin rätta plats, i rätt perspektiv. Vi är inte längre bundna av begär som inte kan mättas, för vi har funnit livets mening.

Att föra tankar och vilja in under Kristi lydnad (2 Kor 10:5) är att komma in i harmoni med Gud och mer och mer in i hans vila. Anden hjälper oss i vår svaghet och vi kan ta emot Jesu kärlek och bli det Gud har tänkt och skapat oss till, var och en. Det är vår arvedel i Kristus här och nu och något ännu mycket större väntar alla som tror på honom.

Kol 3:1 Då ni alltså har uppstått med Kristus (födda på nytt), sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.

Även kroppen ska förvandlas och ett evigt liv tillsammans med Jesus väntar. Hela skapelsen ska renas och förvandlas eller förnyas. En ny (se ovan: kainos) himmel och en ny (kainos) jord…

2Kor 5:4 Ja, vi som bor i detta tält (jordisk, dödlig kropp) suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet (nya odödliga eviga kroppar). 5 Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning (en försmak på arvet som förvaras i himlen åt oss nu 1 Petr 1:4).

1Kor 2:9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.

Livet kan vara svårt ibland och när vi lever för Jesus får vi räkna med att det också kostar på. Därför uppmanas vi till uthållighet i den kraft som Gud ger - då ska vi också få ut hela arvet när han kommer tillbaka i makt och härlighet.

1Petr 4:13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.


/Elvor Ohlin