Sven Reichmann: Andlighet - Kärlek och sanning

<< Tillbaka

2Jn 1:1 Den äldste hälsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning älskar, och inte jag allenast utan ock alla andra som har lärt känna sanningen. 2 Vi älska dem för sanningens skull, som förbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. 3 Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och ifrån Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i kärlek. 4 Det har gjort mig stor glädje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi har fått ifrån Fadern. 5 Och nu har jag en bön till dig, kära fru. Inte som om jag skrev för att ge dig ett nytt bud det gäller allenast det bud som vi hava haft från begynnelsen: att vi ska älska varandra. 6 Och däri består kärleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta är budet, att I ska vandra i kärleken enligt vad I har hört från begynnelsen. 7 Ty många villolärare har gått ut i världen vilka inte bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet en sådan är Villoläraren och Antikrist. 8 Ta er till vara så att I inte förlorar det som vi med vårt arbete har kommit åstad, utan fån full lön. 9 Var och en som så går framåt att han inte förblir i Kristi lära han har inte Gud den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen. 10 Om någon kommer till eder och inte har den läran med sig, så ta inte emot honom i era hus, och hälsa honom inte. 11 Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar. 12 Jag hade väl mycket annat att skriva till er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas att i stället få komma till er och muntligen tala med er för att vår glädje skall bli fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn hälsa dig.

Johannes har något viktigt att säga oss för sanning har ju med kärlek att göra. En andlighet som inte gör oss till kärleksmänniskor är ganska ointressant. Den kärlekens förutsättning är alltså sanningen, ja det är märkligt avd ordet sanning förekommer i detta lilla brevet. Vi som är så trötta på alla lärostrider är det verkligen så noga med sanningen? Är det inte bättre att bara börja älska varandra i stället eller?

Jag är övertygad om att om detta brev skulle ha sänds till olika kristna tidskrifter idag så skulle 7 av tio inte ta in brevet. Man skulle säga att det här är för kritiskt och dömande. Nu skall vi bara älska varandra så att världen kan se att vi är överens. Nej så lätt slipper vi inte undan sanningen. Johannes säger att det som är förutsättningen för den andligheten som kallas för kärlek grundar sig bara på sanningen.

Den dagen sanning o kärlek kommer på kollisionskurs så är det verkligen kris. Det är så att båda de här delarna hör till Guds hjärtelag. En kärlek som inte tål sanning har den med Gud att göra? Skriften säger att kärleken kommer bara då vi är genomimpregnerade av sanning. Det här ser vi bättre i hebreiskan än i svenskan. Det hebreiska ord som vi ofta översätter med tro står ofta som trofasthet. Och detta ord betyder egentligen att vara helt präglad av sanningen. Det är därför Jesus säger till Pilatus att var och en som är av sanningen han hör min röst.

Sanningen gör alltså sitt verk i våra liv och befriar oss och förlöser oss att bli kärleksmänniskor. Men så kommer också ordet lära in här. Den som inte förblir i kristi lära utan går andra vägar. Det är ju här våra dåliga erfarenheter om sanningen börjar eller hur? Lärostrider det är ju någonting som vi nästan får utslag av bara vi hör ordet. Därför tenderar vi ofta att vingla mellan 2 diken. Det ena diket är att tjata om läran läran och åter läran. Det är läran som skall föra till kärleken. Sanningen som gör oss till kärleksmänniskor. Om vi använder läran på ett sånt sätt så att den inte leder till kärlek så är vi illa ute. Det andra diket kommer vi till när vi tror oss vara så kärleksfulla att vi inte kan tala om sanningen. Då riskerar man att gömma allt under mattan.

Rom 6:17 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I var syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits er till mönsterbild 18 och för att I, när I nu har gjorts fria ifrån synden har blivit tjänare under rättfärdigheten

Därför kan vi inte säga att det bara är kärlek utan lära. Nej det är istället en kärlek som bygger på en lära. Vi ska inte förstå ordet lära bara som dogmer och teorier. Men vi behöver en lära för att kunna tolka våra liv. Gud är med dig både i svåra dagar och i glada dagar men du kan alltid lära dig något av de ljuvaste framgångar och de bittraste förnedringar. Och av allting du möter kan du ju bli formad till en kärleksmänniska. Frågan är om du har nyckeln att kunna se ditt eget liv ifrån Guds perspektiv. Därför behöver vi en lära så vi kan förstå vad som händer i våra liv. Men du blir inte en kärleksmänniska bara igenom att sitta och plugga.

Rom 16:17 Men jag förmanar er, mina bröder att ha akt på dem som vålla tvedräkt och kunna bli er till fall, i strid med den lära som I har inhämtat dra er ifrån dem.

Här ser vi åter igen hur viktig läran är.

Ef 4:11 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. 12 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, 13 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bli fullvuxna, intill Kristi fullhet. 14 Så skulle vi inte mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. 15 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 16 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led ger, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

Här slutar det med kärlek igen men vad börjar det med? Tjänstegåvorna har här tydligen fått ett uppdrag från Gud. Jo dom skall undervisa folk så att dom på egen hand kan förstå och tillgodogöra sig sanningen. Det är någonting som är större än att sitta och korvstoppa folk med lära.

Nej de skall föra människor in i en full mognad. Alltså till en bedömningsförmåga som gör att de själva skall kunna urskilja vad som är sant. Så den kristna enheten beror på att var och en självständigt kan avgöra vad som är sanning. Den bygger inte på att en säger att det här är sant och så antar man bara detta som sanning. Vi måste komma till den urskiljningen för då har kärleken så lätt för att kunna flöda. Kärleken och sanningen är ju bara 2 aspekter av Guds ljus.

Så där sanningen får regera där finner också kärleken utvägar till att ge och att ta emot. Hur är det då med lärostriderna? Kanske det är så att vi har en orealistisk dröm om att vi kan bygga en perfekt kristen gemenskap på att vi i alla delar tänker och gör precis lika. Att vi har samma teologi om allting. Det får vi nog bara när vi kommer fram. All erfarenhet säger oss att det får vi inte uppleva på den här sidan. Låt oss börja med att titta vad Paulus skriver i 1 Kor 13

1Kor 13:4 Kärleken (Agape) är tålig och mild. Kärleken avundas inte, kärleken förhäver sig inte den uppblåses inte. 5 Den skickar sig inte ohöviskt, den söker inte sitt, den förtörnas inte, den hyser inte agg för en oförrätts skull. 6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

Men det står något viktigt i 9 versen nämligen att vår kunskap är begränsad.

1Kor 13:9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk

Många lärostrider igenom kyrkohistorien har sett ut ungefär så här. Pettersson har fattat ena hälften och Andersson har fattat andra hälften. Sen bråkar dom med varandra om vem som har rätt. Båda har rätt men det är bara det att bådas kunskap var begränsad. ingen förstod att helheten var större än de båda delar var och en hade fattat.

Vi måste lära oss att leva med att vi har lite olika teologier. Men det betyder inte alls att vi skall kasta oss in i en ekumenik. Nej man skall aldrig söka gemenskap på minsta gemensamma nämnare. Men man kan gå och lyssna till varandra för att berikas. Vad är förutsättningen för en sann gemenskap? Jo att vi lyssnar till varandra.

Vi måste kunna skilja på sak och person när vi diskuterar och vi måste kunna diskutera med varandra vad som är rätt och fel utan att ta det personligt. Jag lider när jag ser att man för kärlekens skull försöker att förtiga sanningen. Det skall ju istället vara så i Guds församling att vi kan känna oss så trygga att vi vekligen skall börja tala om vad som är sant.

2Kor 10:3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. 4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art de är tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. 5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.

Många gånger när lärofrågor ska tas upp så blir det just strid och då får vi kanske ha en beredskap om hur den konflikten skall föras. Vi får uttrycka oss på ett sådant sätt att det inte blir en strid efter köttet. För om det nu blir det så lägger vi ner det till ett annat tilfälle. Men sanningsfrågan kan inte bordläggas utan den måste återkomma för att det är genom att växa i sanningen som vi får möjlighet att kunna växa i kärleken.

Visste du det att din kropp byts ut på 7 år så fungerar livsprocessen den är i 7 års cyklar. Likadant tror jag det är med sann kunskap den måste utsättas för påfrestningar för att växa upp igen. Det som har liv bryts ständigt ner och byggs ständigt upp igen.

2Jn 1:7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka inte bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Det måste någonstans finnas en gräns där sanningen liksom överträds och johannes försöker här att markera en slags gräns. Han säger att bortanför den gränsen kan inte sanningen finnas. Jag tror att det är lärarens uppgift i församlingen att vaka över den där gränsen (eller vägen)

Det handlar inte om att smågneta med småsaker utan det här gäller en klar gräns och där kan man ibland få i uppdrag att hissa en varningsflagga när en del är på väg att överträda den gränsen. Johannes säger att när Antikrist kommer så kommer han att vara så from att han kan sätta sig i guds tempel och kunna tas på allvar.

Men han kommer att vara på fel sida den gränsen som jag nu pekar ut för er.