Bergspredikan 2 Guds fullkomlighet av Sven Reichmann

<< Tillbaka

 

Mat 5:17 I ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda.18 Ty sannerligen säger jag er: Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så han skall räknas för en av de minsta i himmelriket men den som håller dem och lär människorna så han skall räknas för stor i himmelriket.20 Ty jag säger er att om er rättfärdighet inte övergår de skriftlärdes och fariséernas så ska I inte komma in i himmelriket.

Fariseerna och de skriftlärda var de som arbetade och tillbringade all tid åt rättfärdighet de religiösa proffsen. Men inte ens deras rättfärdighet räcker till för att komma in.Det Jesus talar om är en rättfärdighet av ett helt annat slag. Jag hoppas att Guds folk skall kunna upptäcka det här att rättfärdighet handlar om kvalitet istället för kvantitet.

Rom 3:19 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud 20 ty av laggärningar blir intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden. 21 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.

Här betonar Paulus dessa 2 rättfärdigheter och han säger att nu har det kommit en rättfärdighet som är av en annan sort och kvalitet. En rättfärdighet som kommer att leda till målet men som också gör det på en helt annan väg. En möjlighet som förut har varit stängd för människan men som nu är öppen.

 Därför är det så viktigt att vi kan lämna det gamla bakom oss för det är förgånget och något nytt har kommit. Det här är så viktigt att vi får upp ögonen för. Om inte det här får stråla klart inför våra ögon så har det ingen betydelse vad vi i övrigt talar om gällande Guds Rike för vi riskerar då att missförstå alltsammans.

Om grunden är skev så skall det mycket till för att sedan taket på huset skall hamna rätt. Det finns alltså 2 slags rättfärdigheter med olika kvaliteter.Vi skall titta på skillnaden mellan dessa 2 rättfärdigheter.

Mat 20:1 Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård. 2 Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning sände han dem till sin vingård. 3 När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget; 4 och han sade till dem: Gå också I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är. 5 Och de gick. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda. 6 Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: Varför står I här hela dagen sysslolösa?'7 De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Då sade han till dem: Gå ock I till min vingård.8 När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.9 Då nu de kom fram, som var lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.10 När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.11 När de så fick, knorrade de mot husbonden.12 och sade: Dessa sista har arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss som har burit dagens tunga och solens hetta?'13 Då svarade han en av dem och sade: Min vän jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om den dagspenningen?14 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.15 Har jag inte lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?16 Så ska de sista bli de första, och de första bli de sista.

Det här är en berättelse som sätter fingret på den ömma punkten för när vi människor skall tala om rättfärdighet så talar vi om rättvisa. Rättvisa i den meningen att alla skall ha lika mycket. Men när Gud talar om rättfärdighet så talar han inte om rättvisa utan han talar om nåd. Och nåd är ju en intressant företeelse för att den kan ju tyckas vara orättvis. Min vän jag är ju inte orättvis mot dig för vi kom ju överens om en dinar ta nu vad du skall ha och gå. Jag är inte orättvis mot dig men du kan ju alltid tycka att jag är det när jag i min godhet gav dem som kom sist lika mycket som jag nu vill ge dig.

 Det här måste vi kunna förstå för att kunna lära känna Gud. För vi lägger så ofta vår mall över Guds mall i vår tankevärld. Vi tänker ofta att om Gud skall vara god så måste han ju vara rättvis efter vårt sätt att tänka. Man hans godhet står mycket högre än vårt rättvisetänkande. Den förlorade sonen hade nyss kommit hem till fadern och inifrån stugan hördes lite glädje och tjo o tjim.

Luk 15:25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.27 Denne svarade honom: Din broder har kommit hem och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.28 Då blev han vred och ville inte gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.

Ja de hade ju redan delat arvet och den yngre hade redan satt sprätt på 50 procent av de där pengarna så han hade ju egentligen inget kvar.

Men nu får han en ring på fingret och den yppersta klädnaden och nya skor på fötterna och bli en arvinge på nytt igen.

Vilket ur den äldre broderns synvinkel betyder att när far går bort så kommer lillebror att ha fått ut 75 % av faderns förmögenhet. Och han deN skötsamme storebrodern bara 25% och det är väl inte rättvist? Nej det är ju precis vad det inte är men det är en bild på Guds godhet. Det här innebär att om vi skall försöka söka Guds godhet så måste vi förstå att det är en godhet som står över vårt rättvisetänkande. Guds godhet är en godhet av ett annat slag än det som rättvisetänkandet ger upphov till. Rättfärdigheten läste vi var tvungen att övergå Fariseernas och de Skriftlärdas rättfärdighet för att kunna komma in i Himmelriket.

För det mänskliga rättvisetänkande skapar ondska i våra liv. Fadern var glad över att den yngste sonen kom hem igen. Men storebror var inte glad. Han tänkte mer på vad han skulle förlora i kronor än att han fick tillbaka en misslyckad och ångerfull broder.

Här öppnar sig ju mycket av roten till vår ondska, Vad krigade man om i Jugoslavien? Jo att parterna tycker sig ha rätt till det och det landet. Om alla släppte det tänkandet så skulle vapnen tystna och försoning kunna ske. Alltså en rättfärdighet som står över det mänskliga rättvisetänkandet och rättighetstänkandet.

Men nu tycker sig alla ha rätt och därför hatar alla och krigar alla. Rättvisetänkandet börjar med Kain o Abel. Gud såg till Abels offer men inte till Kains. Och Kains blick blev mörk och där har vi det:

Varför skall du med onda ögon se på att jag är så god?

Men Gud det är ju inte rättvist du välsignar nu Abel men inte mig Gud. Varför ser du inte att jag är God mot Abel? Istället vaknar avundsjukan vreden och hatet. Och syndafallet förde med sig att människan på något sätt förlorade ögonen att kunna se Guds godhet.

Man sjönk ner i ett eget rättvisetänkande. Det finns en väg och en rättvisa som står över vår rättvisa och den behöver vi få uppenbarat för oss. (Jes 55)

Vi tänker ofta jag gör det här för dig och vad gör du för mig? För någon rättvisa måste det väl ändå vara? Gud ger dig saker för att du skall bli glad och inte för att lägga något som du måste göra igen till honom. När Gud har välsignat Nineve så blir inte Jona glad.

Jon 4:1 Men detta förtröt Jona högeligen och hans vrede upptändes.2 Och han bad till HERREN och sade: Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag också i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda.3 Så tag nu, Herre, mitt liv ifrån mig ty jag vill hellre vara död än leva. 4 Men HERREN sade: Menar du att du har skäl till att vredgas?

Nu hade Gud utgjutit sin godhet över 120000 människor och djur och Jona blir rasande. Det här var inte alls vad han hade önskat sig. De i Nineve hade inte varit snälla. De var hårda och brutala i sina krig och torterade sina offer. Men Gud ville inte lösa det här problemet genom att ta knytnäven och smälla till dem.Utan genom sin godhet få dem på andra tankar och han försökte det för en tid.

Men sedan kom profeten Nahum.

Nah 3:1 Ve dig, du blodstad, alltigenom så full av lögn och våld, du som aldrig upphör att röva!2 Hör, piskor smälla! Hör, vagnshjul dåna! Hästar jaga fram, och vagnar rulla åstad.3 Ryttare komma i fyrsprång; svärden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i mängd och lik i stora hopar; igen ände är på döda, man stupar över döda.4 Allt detta för den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga skökan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster.5 Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folkslag se din blygd och konungariken din skam.

Ja det här är ju hårda ord att läsa men det kan förstås genom att Gud tidigare hade gett Nineve både nåd och godhet för att bringa folket till omvändelse. Vi kan säga att när vi människor talar om rättfärdighet så tänker vi lite för lågt. Vi talar om nått som mera handlar om rättvisa än om nåd. Rättvisa hör ihop med makt och med dom. Rättvisa kan bara skipas igenom vedergällning. Det som profeten Nahum talar om är ju att Gud tillsist skipar rättvisa men det gör Gud om han ser att han är absolut tvingad till det. Gud vill faktiskt hellre ge nåd än skipa rättvisa. Gud tänker inte som vi gör med termer av tjänster och gentjänster. Han vill hellre ge och ge för att på det sättet få oss att bli utgivande människor.

Matt 7:1 Döm inte på det att I inte mån bli dömda 2 ty med den dom varmed I dömer ska I bli dömda, och med det mått som I mäter med skall också mätas åt er. 3 Hur kommer det till att du ser grandet i din broders öga men inte blir varse bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta ut grandet ur ditt öga du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du skrymtare ta först ut bjälken ur ditt eget öga därefter må du se till, att du kan ta ut grandet ur din broders öga.

Att benåda istället för att döma är ju en godhet som står över rättvisan. Men det menas inte att vi inte skulle få ha olika uppfattningar. Vi kristna har mycket svårt att hantera det här och det beror nog på att vi inte riktigt förstår Guds vägar. Vi tror att det här med att inte döma det är att vi inte skall ha en uppfattning om någon lära eller ge uttryck för vår uppfattning.Men om du går vidare till 15:e versen så uppmanar oss Jesus att ha våra egna bedömningar.

Mat 7:15 Ta er till vara för falska profeter, som komma till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar.

Ska man kunna akta sig för dem så måste man ju först göra sig en uppfattning vilka som är falska profeter. Det Jesus vill säga med de 5 första verserna är den mentalitet som växer fram i oss när vi alltför mycket tänker i rättvisans termer istället för nådens termer.

 

Alltså i domens termer mer än i nådens termer. För de människor som Jesus talar om ger ju utryck för både ett förakt och en skadeglädje. Det är de som har en hel bjälke i sitt eget öga (Hjärtats öga) men flyger på andra för att ta bort flisan ur deras. De gör det av fel motiv. Detta kännetecknar det rättvisetänkande som ligger på vår nivå. (På vår väg Jes 55)

Mat 5:21 I har hört att det är sagt till de gamle: Du skall inte dräpa och den som dräper han är hemfallen åt Domstolens dom. 22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom men den som säger till sin broder: Du odåga han är hemfallen åt stora rådets dom och den som säger Du dåre han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drar dig till minns att din broder har något emot dig, 24 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var villig till snar förlikning med din motpart medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du blir kastad i fängelse. 26 Sannerligen säger jag dig: Du skall inte slippa ut därifrån förrän du har betalt den yttersta skärven.

Det är ganska vanligt att vi kristna tänker så här om dessa verser: Vi går fram till nattvardsbordet och så tänker vi att den eller den är sur på oss och så måste vi be den eller den om förlåtelse även om man tycker att man själv inte har gjort fel. Om det är nått mellan oss så förlåt brukar vi säga. Det är ju ingen högre grad av syndaånger om man säger så.

Det är en sorts förlåtelse manipulation som vi är specialister på i Guds församling idag. Förlåtelse ber man om bara när man verkligen ångrar någonting men vi ägnar oss ofta åt att försöka få förlåtelse även om vi tycker att vi gjorde rätt för vi vill inte vara ovän med någon.

Det Jesus menar här är att om du verkligen har försyndat dig emot en broder och du är överbevisad i ditt inre att du har gjort fel. Om du då kommer fram till altaret (Tronen) så vill Gud hellre att du går och gör upp saken än att du kommer och offrar något till Gud. Du kan inte köpa Guds välvilja genom att försöka öka din tillbedjan och dina offer till honom på bekostnad av hans rättfärdighet.

Du kanske har sagt till en broder något som någon var tvungen att säga till den brodern och han blir förfärligt stött över. Då kan du ju inte komma krypande och be om förlåtelse sedan för du står ju fortfarande för det du sa.

Poängen ligger i att vi söker nåden från Gud och att vi ger nåden åt varandra i Kristi kropp. Gud vill föra in oss i en rättfärdighet av ett helt annat slag som inte bara räknar i rättvisa utan räknar med det som står över rättvisan nämligen nåden. Det står i texten om den som blir vred på sin broder på grekiska: Utan orsak! Alltså den som utan orsak alls ur Guds perspektiv hånar eller förtala en broder han kommer inte att komma undan med det han gör.

För det är inget beteende som kan rymmas inom nådens ramar. Himmelriket är alltså den platsen där allting sker med hjälp av nådens kraft. Där den mänskliga rättvisans vägar har upphävts och vi lever i nådens dimension. När vi kommer in i det här så blir vi lösta inombords från en massa saker som drar ner oss nämligen hämdbegär och hat och vrede och bitterhet. Vi kan inte själva komma in i den rättfärdigheten men det är dit som frälsningen vill för oss.

Mat 5:48 Var alltså I fullkomliga såsom er himmelske Fader är fullkomlig.

Guds rättfärdighet är av ett annat slag än det som vi tänker på när vi skall tala om rättfärdighet. Att vi liksom får tag på den här rättfärdigheten som i sin generositet står över vårt rättvisetänkande (Våra vägar Jes 55) Att vi istället skall komma in och söka det riket med den rättfärdigheten så att vi bli lösta från vår rättvisa vår bitterhet och hat och avundsjuka för att kunna urskilja en rättfärdighet av ett helt annat slag. Och kunna börja leva i det tankesättet och hans fullkomlighet och fullhet.

Ohlins: Abraham och Gud slöt förbund i 1 Mos 15 – Sedan kom det där med Hagar och Ismael (Egna strävanden och vägar) Så säger då Gud i 1 Mos 17 så här.

1 Mos 17:1 När Abram var nittionio år gammal uppenbarade sig HERREN för honom och sa till honom: Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig. 2 Jag vill göra ett (Heb Nathan = Skänka) förbund (ET) mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.

Förbundet slöts av Jesus Kristus i 1 Mos 15 och det förbundet som redan var fullkomnat skulle nu Abraham få (Guds Rike – Nåden) Tecknet skulle vara att köttet (Våra vägar) skulle bort för att hans väg (Himmelriket) skulle ta över.

Därför ser ledarskap ut på ett helt annat sätt än i denna världen. I världen handlar ledarskap om makt och i människans sätt att tänka där byggs varje rike upp med makt och med rättvisetänkandet. Men himmelriket byggs inte upp och leds med makt och inte med rättvise tänkande utan med nåd.

Luk 22:23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta. 24 En tvist uppstod också mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste. 25 Då sa han till dem: Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare och de som har myndighet över folken låta kalla sig nådige herrar 26 Men så är det inte med eder; utan den som är störst bland er han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare. 27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland er såsom en tjänare. 29 och som min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig så överlåter jag likadan makt åt er 30 så att I ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

Den som är störst han är den som är tjänare och det här handlar om himmelriket. Så går det inte att bygga upp jordiska riken. Många har bittra erfarenheter av att det inte går att bygga på ett jordiskt sätt när det gäller Guds församling. Men hela tiden så längtar vi ju efter det rike som skall komma i våra hjärtan och där ledarskapet ser ut på ett himmelskt sätt.